Bina's Books

Bokrecensioner

Läst Januari 2017

Kategori: Allmänt

Jag har läst väldigt många böcker den här månaden. Fortsätter jag i den här takten så kommer jag att ha nått mitt mål för årets 50 böcker redan innan April. Men jag räknar med att jag inte läser lika många böcker alla månader, så målet får i alla fall än så länga stå på samma. Dessutom tänker jag försöka ta mig igenom några tegelstenar som har stått som hyllvärmare ett tag och då blir det inte samma totalsaldo. 

Men här är de alltså, böckerna som jag läst den här månaden:

Anna Hope: Vakna (e-bok bibban)
Ian McEwan: Nötskal (Ljudbok, Storytel)
Lars Kepler: Kaninjägaren (ljudbok, Storytel)
Han Kang: Vegetarianen (E-bok, Bibban)
Fredrik Backman: Björnstad (Ljudbok, Storytel)
Liane Moriarty: Tre önskningar (E-bok, Bibban)
Nora Roberts: Förföljaren (E-bok, Bibban)
Sara Beischer: Mamma är bara lite trött (Ljudbok, Storytel, kulturkollo bokcirkel)
Lisa Jewell: Fågelburen (e-bok/Ljudbok, Mofibo/Storytel)
Hendrik Groen: små ögonblick av lycka (men rätt mycket elände med) (E-bok, Bibban)
Fiona Barton: Änkan (ljudbok, Storytel)
M.L. Stedman: Fyren mellan haven (e-bok, bibban)
Jonas Hassen Khemiri: Allt jag inte minns (e-bok, bibban)
Åsne Seierstad: Två systrar - ett reportage (ljudbok, Storytel)
Nina George: Den lilla bokhandeln i Paris (bok, låna&läs)
John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle: Let it snow (bok, vinst)
Emma Cline: Flickorna (e-bok, bibban)
Petra Holst: Bländad (e-bok, bibban)
Karen Campbell: Här är jag nu (e-bok, bibban)
 
Sammanställning Januari 2017
Ljudböcker: 7
E-böcker: 11
Böcker: 2

Totalt: 19
 

Sara Beischer: Mamma är bara lite trött

Kategori: Allmänt, bokrecension

Bokens titel: Mamma är bara lite trött
Författare: Sara Beischer
Originalets titel: -
Översättare: -
Förlag & år: Lind & Co 2016
Antal sidor: 258
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: Ljudbok
Uppläsare: Kerstin Andersson
GoodReads medelbetyg: 3.34
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 3.0

Handling

Mamma är bara lite trött handlar om flerbarnsmamman Minna som försöker jonglera karriär, familjeliv och alla de sociala krav som hon ställs för. Hon har ändå en känsla att inte räcka till. Tills hon en dag faller ihop, får diagnosen utmattningssyndrom och blir sjukskriven. Då hon börjar sin arbetsträning träffar hon Iris som har en helt annan inställning till livet och dess förväntningar. Trots deras olikheter blir de snart goda vänner.

Recension

Bokcirkelbok i Kulturkollo. Bok 16. En bok du tycker att alla borde läsa i Kaosutmaningen2017, med tanke på innehållet och att det är så vanligt med utbrändhet idag.

Mamma är bara lite trött beskriver en ganska vanlig hektisk vardag. En vardag som jag tror är ganska bekant för många. Minna rusar än hit, än dit för att hinna med alla vardagsbestyr, för att få ihop vardagspusslet som hon själv också kallar det. Barnen ska till och från förskolan, hon ska handla mat, jobba, tillreda middagen, lägga barnen osv. Och dessutom ska hon vara duktig och tillmötesgående på sitt jobb, hinna med fritidssysselsättningar med barnen, den egna yogan och hälsosam kost för att hålla sig smal och snygg. Hon försöker vara bra på allt.

Jag tycker bokens innehåll är ett viktigt ämne att ta upp. Dagens förväntningar på varje individ är förskräckligt hög. Man väntas inte bara vara bra på sitt toppjobb, man ska dessutom vara vältränad, se snygg ut, äta rätt, ha ett rikt socialt liv, vara en perfekt förälder, bo i ett alltid rent och städat hem, hinna med bakning, fredagsmys, middagsbjudningar. Kraven som ställs är ofattbart höga. Många behöver inse att de inte behöver vara allt detta på en och samma gång. Inte ens delvis faktiskt. Att det man ser på Facebook om andra människors liv är en minimal inblick av flera personer kombinerat. Att inte en person kan vara allt det här samtidigt. Att lära sig prioritera vad som är viktig för en själv. Och samtidigt att nöja sig med det livet man själv har, utan att hela tiden jämföra sig med andra.

Jag märker att jag har tänker att Minna inte ska behöva uppnå allas förväntningar hela tiden, men samtidigt blir jag förskräckligt irriterad på Minnas man Niklas. Han hjälper inte direkt Minna i vardagen och han behandlar henne väldigt illa. Inte att undra på att hon mår dåligt.

Boken är läsvärd och tankeväckande. Vad är viktigt i livet? Hur ska man prioritera sin tid? Hur ska man balansera vardagen för att hinna med det nödvändiga, men att inte tappa bort sig och ändå må bra?

Uppläsare är angenäm och passar väldigt bra för den här boken och dess innehåll.

 

Hendrik Groen: Små ögonblick av lycka (men rätt mycket elände med)

Kategori: Allmänt, bokrecension

Bokens titel: Små ögonblick av lycka (men rätt mycket elände med) 
Författare: Hendrik Groen 
Originalets titel: Pogingen iets van het leven te maken
Översättare: Joakim Sundström
Förlag & år: Wahlström & Widstrand 2016
Antal sidor: 374
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: E-bok
GoodReads medelbetyg:
Boktipset förväntat betyg: 3.3
Betyg: 3

 Handling

 Lite sur gubbe varning på den här boken! Men en ganska omtyckt sådan, en sur gubbe man ändå håller kär på något sätt.

 Hendrik Groen en 83¼ år gammal, bor på ett åldringshem i Amsterdam och har tröttnat på att alltid vara korrekt. På äldre dagar har han blivit lite av en rebell och vägrar fortsätta vara så snäll och hjälpsam som han varit tidigare. Boken är en insider rapport från åldrandets värld, men handlar samtidigt om vänskap och kärlek i slutet av livet. Om hur man slår vardagens tristess och får ett syfte för sina långa dagar på äldreboendet.  Svart humor om död, förfall och meningen med livet.

 Recension

 Boken börjar bra! Redan på första sidan skrattar jag till då eftermiddags fikats bakelser försvinner då en äldre dam, utan att märka det, råkar sätta sig på dem. Både jag och Hendrik finner detta lustigt, men det gör inte hans medboende på åldringshemmet som bara vill reda ut vems fel det var att de blev utan fikabröd.

 Små ögonblick av lycka är skriven med glimten i ögat, mörk humor blandat med ironi. På något sätt är humorn ganska förutsägbar, men harmlös på ett nästan gulligt sätt som gör den kul ändå. Och det är väl på sätt och vis hela charmen i boken, förmågan Hendrik har då han beskriver de små vardagsproblem som är vanliga för de äldre och får dem att framstå som komiska.

 Det känns ju lite trösterikt att det man behöver tjafsa om på ålderns höst är vilken dag man ska spela bingo så att det inte krockar med andra aktiviteter såsom biljardklubben, körövningarna, lördagens tv-utbud, familjebesök eller "roliga-rörelser-för-äldre"- gympan. Att de pimpade promenadscootrarna, för övrigt en statussymbol bland de gamla, piggar upp vardagen. Men att det sedan tillkommer olika åldersrelaterade krämpor, påhittade som ursäkter eller inte, är väl ohjälpligt. Även viktiga ämnen diskuteras, såsom hur man hanterar Alzheimers sjukdom och vad man kan göra för att hjälpa en patient med vardagen då hon börjar tappa minnet och känner sig förvirrad. Samt att det även kan förekomma mobbning på ett äldreboende, där man skulle tro att de inneboende förstod bättre och att de hade lärt sig att bete sig under åren som gått.

 Jag tycker att det förekommer en hel del upprepningar i handlingen. Först irriterar jag mig lite på det, men sedan börjar jag fundera om det kanske är medvetet för att verka troligt att det verkligen är en åldring som skriver sin dagbok. Kanske den gamla Hendrik helt enkelt inte minns att han redan tidigare skrivit det i sin dagbok en gång. 

 Jag vill gärna tro att inte alla människor bara låter sig bli vallade och hunsade då de blir äldre, utan att de flesta bevarar sin envishet, personlighet och humor även under de sista åren av sitt liv. Att de får, och kan, göra vad de vill med sin tid och sina sparade pengar. Jag tycker på så vis att ämnet i boken i sig är viktigt att ta upp: hur vi behandlar våra äldre nuförtiden. Man borde respektera de äldre mera och se till att de får ett värdigt och bekvämt slut på sitt liv.

 Jag gillade boken, som är underhållande och har några sorgliga inslag, men ändå är roande och lättläst. Hendrik, som är lite av en sur gubbe, visar sig ändå vara en sympatisk, omtänksam och hjärtlig  person. Och att skiljas från honom på nyårsnatten lämnar en smått tom och ledsam känsla kvar i kroppen.