Nora Roberts: Förföljaren
Kategori: bokrecension
Bokens titel: Förföljaren
Författare: Nora Roberts
Originalets titel: The Obsession
Översättare: Milla Emrén
Förlag & år: Albert BONNIERS Förlag 2016
Antal sidor: 547
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: E-bok
GoodReads medelbetyg: 4.16
Boktipset förväntat betyg: 4.0
Betyg: 3.5
Handling
När Naomi Bowes är bara tolv år vaknar hon mitt i natten och ger sig ut mitt i ett åskväder. Hon ser sin pappa gå iväg från huset och följer efter honom in i den mörka skogen. Där ser hon honom med en fastbunden kvinna i en jordkällare. Sjutton år efter att hon avslöjat sin pappa som landets värsta seriemördare försöker hon glömma sitt traumatiserande förflutna. Hon har bytt namn och är nu en framgångsrik fotograf då hon flyttar tillbaka till den del av landet där hon växte upp. I det charmiga lilla samhället stöter hon ofta på bilmekanikern Xander Keaton. Trots att hon har lämnad det förflutna bakom sig, så verkar det hinna ikapp henne ändå.
Recension
Med Förföljaren kruxar jag av bok 6. En bok från Amerika i kaosutmaningen 2017.
Boken greppar tag i en från första sidan. Och den känns också läskig från första sidan då jag började läsa den sent på kvällen.
Naomi går igenom något ofattbart förskräckligt och lider sedan med efterdyningarna med pressen som inte vill lämna familjen ifred. Många år senare har lyckats lämna det gångna och köper ett hus på kusten. Hon fokuserar på att renovera huset och att äntligen få komma till ro på ett och samma ställe, ett hem. Men det förflutna kommer ikapp henne på ett fruktansvärt sätt.
Människor är nyfikna av naturen. De dras till nyheter av sådana här händelser och det är egentligen bara naturligt att fundera över de människor som är inblandade, eller drabbade. Att vilja veta mera om dem. Men man tar kanske alltför sällan i beaktande hur de drabbade, eller familjemedlemmarna till den dömde påverkas av all press. Eller jo, kanske pressen, men ofta inte på samma sätt om böckerna. Jag älskar böcker och har läst hundratals memoarer och sanna berättelser. Åtminstone jag tänkte att från och med nu ska jag tänka noggrannare på vem som skrivit de memoarerna jag läser? Vilken vinkel på berättelsen har den memoaren? Kan den informationen som ges i boken skada någon som indirekt är drabbad, såsom en oskyldig familjemedlem? Nu var ju det här ingen memoar, men det berörde ämnet om böcker som skrivits om verkliga händelser.
Boken är inte speciellt höglitterär, men det väntar man sig inte av den här typen av bok. Handlingen griper tag i en, den är riktigt spännande, obehaglig och underhållande.
