Bina's Books

Bokens titel: Det blå mellan himmel och hav 
Författare: Susan Abulhawa 
Originalets titel: The blue between water and sky 
Översättare: Jan Hultman, Annika H Löfvendahl
Förlag & år: Norstedts 2015
Antal sidor: 351
Finns hos: Bokus, Adlibris, Akademibokhandeln, Dito, CDON
Läst format: E-bok
GoodReads medelbetyg: 4.07
Boktipset förväntat betyg: 3.7
Betyg: 4

Handling

Familjen Baraka lever ett lugnt liv i en by i Palestina, mellan Egypten och Syrien belägen längs den gamla karavanvägen. Umm Mamdouh som bor i byn, har tidigt blivit änka och är känd för att ha en bra förbindelse med djinnen Sulayman. Hon har tre barn; dottern Nazmiyeh, sonen Mamdouh och den yngsta dottern Mariam, som alla är starka och självständiga individer.
Men deras liv förändras dramatiskt år 1948 när Israeliska styrkor stormar byn och ödelägger den i samband med att den nya staten Israel utropas. Familjen tvingas lämna sitt hem och ut på en lång vandring mot Gaza där de hoppas finna en fristad. Sextio år senare lever Mamdouhs barnbarn Nur i USA, hon förälskar sig i en Palestinsk läkare och följer med honom till Gaza. Där träffar hon sin släkt Nazmiyehs dotter Allan och barnbarnet Khaled.

Recension

 Det här blir bok 11. En bok med något rött på omslaget i Kaosutmaningen 2017. Och Februari: något som gör dig upphetsad i den Finlandssvenska Läsutmaningen 2017. Enligt ordboken är Upphetsad definierat så här: upprörd; som har starka känslor, ofta som märkbart tar sig i fysiskt uttryck. Alltså tar jag det mera som betydelsen upprörd. 

 Av Susan Abulhawa har jag tidigare läst Morgon i Jenin och jag gillade den otroligt mycket. Förväntningarna var alltså rätt höga då jag började läsa den här boken. 

 Redan en tredjedel in i boken är jag fast och rörd till tårar av den grymhet som finns hos människan i krigssituationer. Om hur ofattbart hemskt det var för Palestinierna då de blev bortkörda av Israelerna från sina långvariga hem, där många släktled hade bott, och blev flyktingar utan något hem att kunna återvända till. Berättelsen tar fram hur utsatta flyktingar är utan sin familj även då det lyckats börja ett nytt liv i ett nytt land. Då saknar de det naturliga nätverket av familj och vänner som man vanligtvis har omkring sig. Och vilka oerhörda konsekvenser det kan få på ensamma, kvarlevande barn. Man får en inblick i hur ofattbart destruktiva och sorgliga alla krig är och hur de drabbar de oskyldiga. Men samtidigt en funderare på hur svårt det är att lösa konflikter som har hållit på över flera generationer. 

 Det blå mellan himmel och hav är en mycket intressant berättelse om uppbrott, hjärtesorg, familjesammanhållning, historia, kärlek och överlevnad. Man får verkligen känslan av en släktberättelse, lite som  en legend som berättas från generation till generation. Det här är verkligen en läsvärd bok som berör (och upprör) en på djupet.