Bina's Books

 

 

Två flickor försvinner  från sitt hem i Norge. Deras oroliga föräldrar får veta att de gått över gränsen till Syrien. Deras far åker efter och letar efter dem i det krigshärjade landet. Vad får dessa flickor att ge sig av? Hur kommer det sig att ungdomar uppväxta i Norge beger sig av till kriget för att stå på de radikala muslimernas sida?

 Recension

Det måste vara varje förälders värsta mardröm, att barnen rymmer  och dessutom till ett krigshärjat land med en så vansinnig tanke att hjälpa till i kriget. Jag såg någon vecka sedan på Dokument inifrån på SVT Ensamma mot IS där en svensk 15-årig flicka rymt hemifrån för att åka med sin 8 år äldre pojkvän till Syrien. Den familjen hade inte tidigare någon kontakt med varken Syrien eller muslimer. Hon var bara en kär tonåring, som dessutom var gravid, som inte förstod bättre. Tills hon då satt fast där och inte kunde åka hem, trots att hon ville det. Det är lika ofattbart sorgligt i båda fallen, men självklart lite svårare att förstå att en tonåring med ingen som helst tidigare kontakt med Islam, eller någon annan religion för den delen, skulle få för sig att göra något sådant.

 I den här boken är flickornas familj somalisk och deras mamma talar ingen norska. Man förstår att familjen, förutom en av bröderna, inte verkar ha integrerats i samhälle speciellt bra. Men de har aldrig varit extremt religiösa eller haft någon kontakt med terrorgrupperna. Varför radikaliseras de två systrarna och inte brodern? Att gå från att stå för kvinnors rättigheter till att klä sig i niqab känns som en väldigt lång väg. Är det behovet att höra till, känna sig delaktig som är så stark att man då bortser från det negativa, att man blundar för det man inte vill se? 

 Boken var spännande, intressant och välskriven. Självklart en viktig bok i dessa tider då IS rekryterar ungdomar från flera länder. Ja funderar en hel del på hur det kan bli så. Hur de här ungdomarna tänker!? Tjejerna Ayan och Leila verkar till en början vara som vilka tonåringar som helst. De smsar med sina vänner om den drama som deras tonårstid känns som. Vad som skiljer sig i den här berättelsen från den jag nämnde ovan är att de här flickorna inte frivilligt ville åka hem. 

Uppläsningen var bra och rösten behaglig, saklig och neutral så att man inte lade märke till den alltför mycket. Precis som jag tycker det borde vara, så att man fokuserar på innehållet.